Igår var det 6 juni- Sverige nationaldag. En dag man kan/ska fira. En dag man kan/ska vara stolt svensk. Jag är svensk. Jag är stolt. Men vad innebär det att vara stolt svensk? Är det att känna sig överlägsen alla andra nationaliteter? Är det att känna att jag är bättre än dig som inte är svensk? Är det att ha rättigheten att säga att detta är mitt land- inte ditt?
Jag vet inte men jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag ser och hör svenskar som tror att de inte får fira Sveriges nationaldag utan att kallas rasister. Jag blir ledsen när samma svenskar säger att "de andra" som kommer hit ska värna om vårt land- annars kan de åka tillbaka. Därför kallas de rasister. För att de gör skillnad på dig och mig. För att du är född där och jag här. Du har därmed ett ansvar att ta hand om detta land men det har inte jag, tydligen...
Har jag mer rätt att gå på denna mark för att jag är född här? Är jag mer värd än dig för att jag är född i detta land? Jag kommer aldrig förstå resonemangen där man värderar människor efter nationaliteter och etniciteter och ställer dem mot varandra. Vem som helst borde väl vara välkommen hit. Särskilt människor i nöd. Särskilt människor som flyr från krig, svält och annat elände. Hit till oss som haft lotten på vår sida att hamna i ett tryggt och väldigt bra land.
Jag blir uppriktigt sagt orolig över att så många svenskar verkar dela denna syn. Att allt som går fel är "de andras". Solidaritet pratar vi om i skolans värld. Att hjälpa svaga och utsatta. Och de finns i alla kulturer, i alla länder. Vi kan inte välja vilka vi ska hjälpa och inte hjälpa på grund av något så banalt som nationalitet. Som att din hudfärg eller den plats din mamma gav liv åt dig ska avgöra om du bör få hjälp, eller klara dig själv!
"Vi- och- dom" mentaliteteten föder bara en sak- hat!