Ja det är ju en legitim fråga en kan ställa sig. Många, mestadels män, tycker att kampen gått till överdrivt där galna feministbrudar hatar allt och alla. Jag tror, i ärlighetens namn, att det är svårt som man att förstå behovet av att arbeta med jämställdhet. Vi tillhör ju inte gruppen som anser oss förtryckta.
Jag själv är man och trots att jag fått upp intresset för att arbeta med jämställdhet lär jag mig hela tiden nya saker om det. Jag saknar förståelsen och erfarenheten som många kvinnor upplevt och berättat om och kan bara läsa mig till det. Sen om jag väljer att ta det till mig blir upp till mig.
Om behovet för jämställdhetkamp finns eller ej är egentligen inte min lott (som man) att avgöra. Kvinnor med sina uppleverser och erfarenheter bör därför ha tolkningsföreträde gällande behovets vara eller inte vara. Och om vi bara tar oss tid och lyssnar på dem så står det ganska klart- det behövs!
Ungdomsbarometern är ett analysföretag som ständigt undersöker ungdomars vanor, vad de tycker, gör och tänker. Ungdomsbarometern är som de själva skriver Sveriges ledande analysföretag inom området unga och deras vanor. Barometern gjorde en undersökning i oktober-november 2017 på över 23.000 ungdomar i åldern 15-24 år och ställde frågan vilken identitet som passade bäst in på dem och gav dem en massa förslag.
På förstaplats hos flickorna med hela 41% kom indentiteten "feminist". Det vittnar ganska mycket om behovet av att arbeta med jämställdhet tycker jag när 4/10 unga flickor anser sig vara feminister. Jag funderar på om det kan vara så att de unga flickorna redan varit med om förtrycket som det innebär att vara flicka/kvinna och nu också äntligen (efter Metoovågen) vågar uttrycka sitt missnöje? I så fall har vi en hel del att arbeta med!
Barometern visar också klart och tydligt att pojkar varken märker av eller ser ojämställdheten då de växer upp i ett samhälle där mannen är norm. Identiteten "feminist" kommer först på plats 20 hos unga pojkar där 13% indentifierar sig som det. Jag tror också att ordet feminist tolkas så olika och att många fortfarande anser det vara kvinnligt, eller t.o.m för kvinnligt, för en man att vara det.
Summa summarum så ser unga flickor och pojkar väldigt olika på sina identiteter, på sina förutsättningar att få vara, göra eller bli och bara det är väl en anledning att jobba för ett mer jämställt samhälle?
