Jag jobbar i skolans värld och har därför den fina möjligheten att, i stort sett varje dag på året, möta många fantastiska barn och utmanas tillsammans med deras kloka tankar. I början av varje läsår har vi inskolning för de blivande barn som ska börja i vår förskoleklass. Det vill säga barn som är 5 år fyllda. En sak som slagit mig nu är hur ofta jag får höra från pojkar i just den åldern att "rosa är en tjejfärg". Först slås jag av förundran över hur tidigt de fått lära sig detta. Sen inser jag att det kanske inte så konstigt trots allt. Samhället talar om för oss tidigt vad som är pojkigt och flickigt. Det räcker ju att gå in i en leksaksaffär för att se vilken hylla flickorna respektive pojkarna ska gå till. En rosa hylla med mjukisdjur och en blå hylla med vapen...typ.
Men det som jag ändå förbluffas mest över är kanske inte att de säger just detta utan det är meningen som kommer efter. Nästan alla de pojkar som berättat att rosa är en tjejfärg säger direkt efter "Jag tänker inte använda den tjejfärgen". Här har de alltså även lärt sig att något som är tjejigt är inget du som pojk ska ha att göra med. Det är inte lika mycket värt som det förknippas som pojkaktigt.
Varje inskolning hör jag "Jag vill inte dricka ur en rosa mugg". "Jag vill inte rita med en rosa penna". Jag tänker inte sitta på den mattan för den är rosa". Alla kommentarer från blivande sexåriga pojkar. Det slår mig då också att jag nog aldrig hört vice versa. En flicka som säger "blått är en pojkfärg, jag tänker inte använda den färgen". "Jag vill inte dricka ur en blå mugg". "Jag vill inte rita med en blå penna". "Jag tänker inte sitta på den mattan för den är blå". Helt plötsligt låter det absurt, rent av löjligt om en flicka skulle uttrycka sig så. Varför har blivande sexåriga flickor inte lärt sig att det finns pojkaktiga saker man ska akta sig för? Varför är inte det pojkatiga lika dåligt för en flicka som det flickaktiga är för en pojk?
Flickor (och pojkar) får lära sig tidigt att pojkar och pojkaktiga attribut värderas högre. Det kanske därför inte är så konstigt att flickor har sämre självförtroende och självkänsla när de går ur gymnasiet då de fått lära sig att vänta då pojkar genrellt får hjälp först, att de förväntas klara mer själva än pojkarna, att de får mindre talutrymme i klassrummet eller att de får höra av pojkarna att "rosa är en tjejfärg och den är inte lika bra".