Det finns något som kallas jämställdhetsparadoxen. Jämställdhetsparadoxen är ett bra exempel på att män och kvinnor ÄR olika och att det hela är ett enda stort misslyckat experiment där vi försöker göra våld på naturen genom att tvinga män och kvinnor till saker de varken vill eller är ämnade att göra.
Vad är då jämställdhetsparadoxen? Jo det är det faktum att ju mer jämställt ett land är, ju mer könsuppdelade är arbetsplatserna. Det ser helt enkelt ut som att när ett land eller samhälle ger män och kvinnor fler alternativ att välja så väljer de trots det helst det som går innanför den traditionella könsrollen. Fler kvinnor väljer vårdyrken och färre kvinnor väljer naturvetenskap och teknik t.ex i länder med friare val.
Problemet med jämställdhetsparadoxen är att det blir lite som att titta på vattenytan på en sjö och helt glömma bort att kolla vad som sker under den. Att dra en slutsats genom att titta på det man ser utan att egentligen titta på orsakerna som ligger bakom.
Människor tenderar till att arbeta inom områden de verkar, områden de kan, områden som är bekanta. Kvinnor har i en lång historisk period tagit ansvar för barn, anhöriga och hem. Att de därför också i större utsträckning tenderar till att hamna där i yrkeslivet är därför inte så konstigt. Sverige har flest kvinnor i arbete i hela världen. I andra delar av världen där det råder stor ojämställdhet är det få kvinnor som arbetar. De kvinnor som dock få lov att utbilda sig har ofta rika föräldrar som bestämmer och bekostar utbildningen. Då är det inte tal om att utbilda sig inom vård. Då ska de utbildas inom högstatus-yrken där män redan verkar såsom jurister eller ingenjörer. På ytan ser det därför alltså ut som att en större del väljer högstatus-yrken i ojämställda länder än i mer jämställda länder men det man missar är andelen som arbetar.
Sen går det inte att komma ifrån det faktum att trots att det råder frihet att välja yrke i ett jämställdt land så finns det strukturer som gynnar/missgynnar kön. Man talar om kvantitativ och kvalitativ jämställdhet. Med den kvantitativa jämställdheten menas själva rättviseaspekten. Kvinnor eller män ska inte utan särskilda skäl få ha sämre lön, sämre arbetsvillkor eller sämre inflytande på en arbetsplats. Det ska också finnas minst 40 % av båda könen representerade på en arbetsplats för att det ska kunna räkna som jämn könsfördelning. Med kvalitativ jämställdhet talar vi om förhållanden som ska vara könsneutrala. Regler, rutiner, makt, organisation eller värderingar ska vara könsneutrala och de får inte formas utifrån könsbe- stämda kvalifikationer. Och när det gäller den kvalitativa jämställdheten har vi en bra bit kvar innan vi kan slänga oss med begrepp som jämställdhetsparadox.
Jämställdhetsparadoxen
Jämställdhet KommenteraDet finns något som kallas jämställdhetsparadoxen. Jämställdhetsparadoxen är ett bra exempel på att män och kvinnor ÄR olika och att det hela är ett enda stort misslyckat experiment där vi försöker göra våld på naturen genom att tvinga män och kvinnor till saker de varken vill eller är ämnade att göra.
Vad är då jämställdhetsparadoxen? Jo det är det faktum att ju mer jämställt ett land är, ju mer könsuppdelade är arbetsplatserna. Det ser helt enkelt ut som att när ett land eller samhälle ger män och kvinnor fler alternativ att välja så väljer de trots det helst det som går innanför den traditionella könsrollen. Fler kvinnor väljer vårdyrken och färre kvinnor väljer naturvetenskap och teknik t.ex i länder med friare val.
Problemet med jämställdhetsparadoxen är att det blir lite som att titta på vattenytan på en sjö och helt glömma bort att kolla vad som sker under den. Att dra en slutsats genom att titta på det man ser utan att egentligen titta på orsakerna som ligger bakom.
Människor tenderar till att arbeta inom områden de verkar, områden de kan, områden som är bekanta. Kvinnor har i en lång historisk period tagit ansvar för barn, anhöriga och hem. Att de därför också i större utsträckning tenderar till att hamna där i yrkeslivet är därför inte så konstigt. Sverige har flest kvinnor i arbete i hela världen. I andra delar av världen där det råder stor ojämställdhet är det få kvinnor som arbetar. De kvinnor som dock få lov att utbilda sig har ofta rika föräldrar som bestämmer och bekostar utbildningen. Då är det inte tal om att utbilda sig inom vård. Då ska de utbildas inom högstatus-yrken där män redan verkar såsom jurister eller ingenjörer. På ytan ser det därför alltså ut som att en större del väljer högstatus-yrken i ojämställda länder än i mer jämställda länder men det man missar är andelen som arbetar.
Sen går det inte att komma ifrån det faktum att trots att det råder frihet att välja yrke i ett jämställdt land så finns det strukturer som gynnar/missgynnar kön. Man talar om kvantitativ och kvalitativ jämställdhet. Med den kvantitativa jämställdheten menas själva rättviseaspekten. Kvinnor eller män ska inte utan särskilda skäl få ha sämre lön, sämre arbetsvillkor eller sämre inflytande på en arbetsplats. Det ska också finnas minst 40 % av båda könen representerade på en arbetsplats för att det ska kunna räkna som jämn könsfördelning. Med kvalitativ jämställdhet talar vi om förhållanden som ska vara könsneutrala. Regler, rutiner, makt, organisation eller värderingar ska vara könsneutrala och de får inte formas utifrån könsbe- stämda kvalifikationer. Och när det gäller den kvalitativa jämställdheten har vi en bra bit kvar innan vi kan slänga oss med begrepp som jämställdhetsparadox.